När Andreas och jag fick reda på att Sofia var så gott som blind när hon var fem månader så var vi ju såklart helt förstörda. Jag kommer ihåg det som igår att vi var nere i entrén på a-huset på Usö. Andreas tänkte att Sofia kommer aldrig kunna ta körkort och min tanke var att hon aldrig kommer att se i boken jag håller på och gör till henne.
Jätte fjantig tanke. 

Sofia tycker det är väldigt roligt när man berättar för henne om när hon var bebis. När hon fick åka ambulans och att vi kallade henne för tussilago. 
Så här om dagen så tänkte jag att vi ska kolla i Sofias bok som jag skriver i. 

Sofia kollar i sin bok om henne själv. 

Om hon kollar riktigt nära så kan hon säga vem det är. Men ibland så frågar hon, är det? 
Idag sa hon läsa Sofia boken. 
Så hon tycker nog om den ändå.
Vi ska nog kolla i cctv då blir det mycket lättare för henne att se bilderna. 
Så hon kanske får användning av den när hon blir stor ändå.