I tisdags firade jag ett helt år som sockerfri!
Jag har ätit kolhydrater i form av grönsaker, inga mjölkprodukter förutom smör och protein.
Det har varit riktigt tufft vissa stunder.
Dom lättaste dagarna är när jag jobbar, tränar och kommer hem och ska äta och sen sova. Då finns det ingen tid för att det ska bli fel.
Jag är riktigt trött på att alltid planera maten och förbereda. Det är inte som alla andra och kunna spontan köpa en matlåda hur som helst. Har i och för sig aldrig gillat att inte ha med matlåda till jobbet. Har haft panik förr i tiden, vad ska jag äta? Ska det vara "nyttigt"? Ska jag äta skräpmat?
Så jag har alltid velat ha med matlåda. Men är så tråkigt att behöva fixa allt tills morgondagen. Frukost, mellis och lunch.
Jag har fortfarande svårt för när andra tar med fika hem till mig. Jag tycker att i mitt hem ska jag få ha en frizon. Hemma hos alla andra kan inte jag bestämma något.
Idag till exempel kom mormor med bullar, toscakaka och några kex. Jag sa till henne att jag inte vill ha fika hemma hos mig. Hon menade att ska inte alla andra få äta fika.
Blir trött på människor som inte har förståelse och som inte kan respektera det.
Jag menar du tar väl inte med dig en flaska sprit hem till en alkis och sen sitter alla och tar en sup förutom alkoholisten , och sedan lämnar flaskan hos alkoholisten. Så när den är själv ska den behöva sitta och fundera ska jag dricka eller inte dricka?
Jag är i alla fall glad och stolt över mig själv som har klarat mig så länge.
Jag och Sofia till vänster är förra året på midsommar. Jag och Sofia till höger är för några veckor sen. Har tydligen inte så många kort på bara mig själv.
Kommentera